12 minutes read
”Reconstructed Country House” av Veris Studio är en 150 m² stor lantlig tillflyktsort som har utformats kring en bevarad skogsvaktarstuga i Vitryssland. Projektet, som utformats för designern Veronika Bagrintseva och hennes familj, bevarar den befintliga byggnaden på 60 m² som centralt vardagsrum och placerar nya sovrum, kök och serviceutrymmen runt omkring den.
Dess utmärkande drag är kombinationen av två kontrasterande byggsystem: ett oregelbundet, handgjort skal av timmerstockar och en exakt tillverkad stomme av träpaneler. Fabrikstillverkningen påskyndade byggfasen och underlättade samordningen av tjänsterna, medan den bevarade stugan, de återanvända materialen och familjens ägodelar säkerställde att det färdigställda huset förblev nära knutet till sin plats och sin historia.
Där hantverksmässig tradition möter fabriksprecision
En handbyggd timmerstuga och en fabrikstillverkad träram kan verka tillhöra två motsatta traditioner. Den ena bär spår av åldern, hantverksmässig tillverkning och gradvis sättning; den andra bygger på standardisering, exakta ritningar och kontrollerad tillverkning. I det renoverade herrgården i Vitryssland har Veris Studio förenat dessa tillvägagångssätt.
Den 150 m² stora familjeoasen har byggts upp kring en före detta skogsvaktarstuga i Tiskovshchina, en liten by ungefär 60 kilometer från Minsk. I stället för att röja marken för att bygga ett konventionellt nytt hus valde designern Veronika Bagrintseva och hennes make Aleksander att behålla den ursprungliga timmerstugan och inramade den i en större prefabricerad konstruktion.
Detta beslut påverkade långt mer än bara byggmetoden. Det avgjorde utformningen, stämningen i interiören och hur det nya huset förhåller sig till sin lantliga omgivning. Prefabricering blev ett verktyg för att anpassa en befintlig byggnad – inte ett sätt att påtvinga den en standardmodell.
Ska du bygga?
Svara på några frågor om ditt projekt och få offerter från tillverkare i vårt nätverk.
FÅ OFFERTERAtt bevara husets mittdel
Projektet inleddes med att familjen började leta efter en plats långt bort från stadslivet. Bagrintseva ville att hennes son skulle tillbringa tid utomhus, nära åkrar, skog och det lantliga landskapets rytmer. Hennes föräldrar ägde redan ett litet hus i byn när en tomt i närheten blev ledig.
På tomten stod en skogvaktarstuga på 60 m², byggd av kraftiga horisontella stockar. De fyra rummen var placerade runt en stor murad kamin, som upptog nästan en tredjedel av utrymmet. Även om byggnaden var anspråkslös och inte längre uppfyllde familjens behov, var större delen av virket fortfarande i gott skick.
En rivning skulle ha förenklat projektet. Det skulle också ha tagit bort det som gjorde platsen så speciell. Paret valde därför att behålla stugan och ersatte endast ett slitet lager av timmer och tog bort kaminen, vars kakel hade blivit för skört för att kunna räddas.
Den ursprungliga byggnaden utgör numera det stora vardagsrummet. Sovrummen, köket och de tekniska utrymmena är inrymda i den nyare byggnaden som omger den. Detta gör den bevarade stugan till mer än bara ett historiskt inslag: den utgör både det fysiska och det sociala centrumet i det färdigställda huset.
Strategin utgör ett användbart exempel på adaptiv återanvändning. I stället för att återställa stugan till ett föreställt tidigare skick lät Veris Design Studio den ta på sig en annan roll i ett modernt hem.
Hur prefabricering har format arkitekturen
Tillbyggnaden uppfördes av träramspaneler som tillverkats av en tillverkare utanför byggplatsen. Dessa komponenter tillverkades under kontrollerade förhållanden, monterades ihop på fabriken för att kontrollera att de passade ihop, demonterades och transporterades till byn innan de åter monterades runt den befintliga stugan.
En sådan sekvens krävde att arkitekturen fastställdes i ett tidigt skede. Mått, öppningar, underhållsvägar och konstruktionsanslutningar måste fastställas innan tillverkningen inleddes. Beslut som vid en konventionell byggprocess skulle ha kunnat justeras stegvis blev istället en del av en samordnad uppsättning produktionsritningar.
Denna princip är central för prefabricerade bostäder. Off-site-byggande kan förkorta den fysiska monteringsperioden, men effektiviteten förutsätter att all information är klar innan komponenterna går in i produktionen. Tiden tas inte bort från processen, utan flyttas snarare från byggplatsen till konstruktions- och tillverkningsfaserna.
Vid det renoverade herrgården påverkade detta krav på precision det arkitektoniska uttrycket. De nya delarna präglas av en tydlig strukturell rytm, rena ytor och ett direkt samband mellan stomme, öppningar och den inre utformningen. Ändå försöker designen aldrig dölja stugans ojämna geometri. Skillnaden mellan den handgjorda kärnan och det industriellt tillverkade höljet är fortfarande tydlig.
Att anpassa en passande ram runt en oregelbunden stuga
Att kombinera gammal bebyggelse med nya prefabricerade komponenter medförde ett krävande tekniskt problem. Fabriktillverkade paneler kräver förutsägbara mått, medan en äldre timmerbyggnad sällan har helt rätvinkliga hörn eller helt vertikala väggar.
Anslutningarna mellan de två systemen krävde därför noggranna mätningar och justeringar under monteringen. Det är här projektet avviker från den förenklade uppfattningen att prefabricering enbart handlar om en snabb installationsprocess.
De nya panelerna ska enligt uppgift ha tillverkats av ett vitrysk-svenskt företag, och ledningskanaler för elinstallationer och andra installationer hade redan byggts in innan leveransen. VVS-, värme- och elanslutningarna samordnades genom golvet, vilket minskade behovet av att fräsa kanaler i nyuppförda väggar.
Den ursprungliga stugan måste dessutom lyftas cirka 20 centimeter med hjälp av domkrafter innan en ny grund gjöts. Ett betonggolv gjöts ovanpå servicevägarna och golvvärmesystemet och användes sedan som det slutgiltiga golvet. Dess sammanhängande yta förbinder planritningens gamla och nya delar utan att trösklar eller kakelfogar skapar några visuella avbrott.
Det färdiga huset visar att panelbyggnad kan anpassas till betydande arkitektoniska särdrag. Standardiserad tillverkning leder inte nödvändigtvis till en standardiserad byggnad, men skräddarsydda lösningar kräver noggranna uppmätningar, väl genomtänkta toleranser och ett nära samarbete mellan konstruktör, tillverkare och byggteamet.
En öppen planlösning anpassad efter familjelivet
Planen växte fram ur en enkel ambition: familjen ville ha en gemensam bostad där deras son kunde röra sig fritt. Den tidigare stugan förvandlades till ett rymligt centralt rum, där de viktigaste bostadsutrymmena är placerade runt det istället för längs korridorerna.
Det finns nästan inga innerdörrar. Badrummet är det främsta undantaget. Sovrummen har inga vanliga klädskåp; kläder och hushållsartiklar förvaras i ett stort omklädningsrum nära entrén. Badrummet, entrén och förråden är placerade bakom köket, vilket gör att de huvudsakliga sällskapsutrymmena känns visuellt öppna.
Ovanför når det sadeltaket en höjd på cirka 5,5 meter vid sin högsta punkt. Mezzaninerna i det stora sovrummet och barnrummet utnyttjar detta utrymme utan att man behöver bygga en helt ny övervåning. I barnrummet är sovdelen upphöjd, vilket gör att den nedre delen kan användas som lekyta.
Ska du bygga?
Svara på några frågor om ditt projekt och få offerter från tillverkare i vårt nätverk.
FÅ OFFERTERDessa val gör att huset känns större än dess uppmätta golvyta. Denna känsla av rymd skapas snarare genom kontinuitet än genom överflöd: färre mellanväggar, gemensamma cirkulationsytor, ett enhetligt golv och utsikt som sträcker sig från det centrala rummet ut mot landskapet.
Södra ljuset och en terrass anpassad till det vitryska klimatet
De flesta av de största fönstren vetter mot söder. Denna orientering släpper in Daylight långt in i byggnaden och möjliggör en viss nyttig solvärme under kallare perioder. Det förändrar också det bevarade virkets utseende under dagen, då stockarna skiftar från ljusgult i svagare ljus till varmare, honungsfärgade nyanser i direkt solljus.
En upphöjd terrass sträcker sig runt större delen av huset och kan nås från köket, vardagsrummet och sovrummet. Den fungerar både som en gångväg utomhus och som en plats att sitta på, vilket ger flera rum en direkt förbindelse till trädgården.
Dess höjd är anpassad efter praktiska hänsyn. Regn, snö och platsens tidigare låga marknivå skulle annars kunna göra området lerigt och svårt att använda. Genom att höja altanen skapas en smidigare övergång mellan husets interiör och trädgården, samtidigt som det underlättar för familjen att röra sig runt huset vid dåligt väder.
Vintergröna växter mjukar upp terrassens kant och skapar en gräns som kräver lite skötsel. Resultatet är inte bara en visuell förlängning av interiören, utan en del av en infrastruktur som anpassar sig efter klimatet.
Naturmaterial utan rustik imitation
Inuti är skillnaden mellan gammalt och nytt fortfarande tydlig. De bevarade timmerväggarna ger det centrala rummet struktur och ett tecken på ålder, medan betonggolvet och de ljusa plattmaterialen ger tillbyggnaden en mer återhållen karaktär.
Paletten omfattar slipat trä, plywood, vitmålade ytor, betong, linne och vävda fibrer. Enligt uppgift användes cementbundna spånskivor som ett kostnadseffektivt väggmaterial utan traditionell putsning. Deras direkta tillvägagångssätt passar in i den prefabricerade konstruktionens logik, eftersom det minskar antalet lager samtidigt som det skapar en neutral bakgrund.
Interiören har ofta förknippats med The Barn House-stilen, främst på grund av sitt sadeltak, den öppna planlösningen och de återhållsamma materialen. Ändå undviker den att bli ett typiskt exempel på rustik minimalism. Huset är fyllt av föremål som samlats under familjelivets gång: musikinstrument, konstverk, fotografier, fynd från resor och möbler som man fått av vänner.
Flera delar återanvändes. En gammal dörr från skogvaktarstugan blev en rejäl köksbänkskiva, där ytans märken bevarades. Ett befintligt kök renoverades och målades om i grafitfärg, medan ett antikt piano och vävda lampskärmar ger en känsla av olika epoker och ursprung.
Denna kombination ger den industrialiserade strukturen en egen identitet. Den tillverkade stommen skapar ordning, men den dikterar inte hur huset ska bebos.
Bevarande som miljöstrategi
Flera beslut har tydliga konsekvenser för resursanvändningen.
Genom att behålla timmerstugan undvek man att kasta bort en användbar byggnad och minskade behovet av helt nytt material. Befintliga objekt och byggnadselement anpassades istället för att automatiskt bytas ut. Cirka 250 millimeter träbaserad isolering lades till, medan vattenburen golvvärme sprider värmen över hela betonggolvet.
En öppen spis och en vedeldad värmepanna utgör de huvudsakliga värmekällorna. Den extra eluppvärmningen förhindrar att golvet blir alltför kallt när familjen är bortrest, vilket speglar husets huvudsakliga användningsområde som fritidshus. Den tekniska utrustningen är samlad i ett teknikrum som nås från utsidan, vilket gör att underhållsarbetet kan skötas separat från den övriga interiören.
I ett bredare perspektiv kan tillverkning i fabrik underlätta en noggrann materialplanering och minska risken för att drabbas av dåligt väder på byggarbetsplatsen. Som projektet tydligt visar är dessa fördelar dock beroende av noggranna förberedelser. Systemets tillverkningsprecision måste åtföljas av en lika noggrann förståelse av marken och allt som redan finns byggt på den.
Vad framtida ägare av prefabricerade hus kan lära sig
”The Reconstructed Country House” ifrågasätter två seglivade föreställningar: att renovering och prefabricering är oförenliga, och att fabrikstillverkade byggnader är begränsade till katalogmodeller.
Panelerna var standardiserade som komponenter, men deras placering anpassades efter en familj, ett landskap och en oregelbunden trästuga. Arkitekturen växte fram ur dessa begränsningar. För blivande husägare som jämför moderna prefabricerade hus är lärdomen att industrialiseringen är mest värdefull när den betraktas som en designprocess snarare än enbart en genväg på byggarbetsplatsen.
Ett projekt av detta slag kräver tidiga beslut och ett nära samarbete. Den befintliga byggnaden måste kartläggas noggrant. Anslutningarna mellan nya och gamla konstruktioner måste ta hänsyn till ojämnheter, rörelser och fukt. Öppningar och installationer bör samordnas före tillverkningen, och grundläggningarna måste vara färdiga när panelerna levereras.
Belöningen är inte bara hastigheten. Här har den noggrant planerade prefabriceringsprocessen gjort det möjligt för en ömtålig del av landsbygdens historia att bevaras i ett praktiskt, modernt hem.
Ett ramverk för kontinuitet
Veris Design Studios hus är varken en traditionell restaurering eller en helt ny prefabricerad bostad. Det befinner sig i det mer komplexa området mellan de båda.
Den gamla stugan ger minnen, karaktär och en tyngdpunkt. Den prefabricerade ramen bidrar med extra utrymme, isolering, teknisk ordning och ett annorlunda förhållande till det omgivande landskapet. Inget av systemen betraktas som fullständigt i sig.
Genom att föra samman dessa delar pekar projektet på en mer omfattande roll för industrialiserat byggande. Prefabricering behöver inte utplåna det oregelbundna eller det som ärvts. Med tillräcklig förberedelse kan det skapa en tydlig ram inom vilken dessa egenskaper förblir synliga.
Projektdetaljer
Plats
, Tiskovshchina, Stolbtsy-distriktet, Vitryssland
Arkitektur
Veris Design Studio
Designer
Veronika Bagrintseva
Yta
t150 m²
År
2020
Fotografi
: Yana Churbakova och Sergei Pilipovich
